Ryad, blivande fastighetsskötare längst till höger.
Jag träffade Ryad första gången i mars förra året när han gick en kort-utbildning innan jobb som servicevärd hos Svevia. För en månad sedan hörde jag att han skaffat sig ett nytt jobb som fastighetsskötare hos Stockholms Kooperativa Bostadsförening, SKB. Jag blev nyfiken på vad som hänt och stämde träff.
Rätt sammanhang skapar motivation
Jag ville tala med Ryad om att hålla energin uppe, om att skaffa sig jobb och ett bra liv i Sverige. Även om man saknar utbildning och svenska som modersmål.
Det finns en teori inom motivationspsykologi som pekar ut tre omständigheter som skapar motivation, känslan av:
1. att vara del av ett utvecklande, energigivande sammanhang
2. kompetens, både egen och kompetens hos människor i omgivningen
3. självbestämmande, makt att påverka sitt liv.
Ryad gick i 3-veckors introduktionsutbildning inom skötsel av utemiljö hos oss Mode3 i mars förra året. Jag hörde genom en av våra utbildare att han skaffat sig jobb som fastighetsskötare. Jag bokade möte med Ryad för att fråga honom om hur han skaffade jobbet.
Tillfälliga jobb, fick lära svenska själv
Vi sågs i SKB:s lokaler i Utrsvik och Ryad berättade:
”Jag kom till Sverige 2015. De första 1,5 åren var helt bortkastade. Var fast i en förläggning i norra Sverige. Efter det fick jag jobb och jobbade med rivning och miljösanering under 6 månader. Jag läste också SFI under 1,5 år. Men jag lärde mig inte min svenska där. Jag fick lära mig själv genom egna studier. Jag lyssnade också mycket på radio. 2020 fick jag jobb på Södermalms servicegrupp i Stockholm, en extratjänst. Vi skötte parkeringar. Jag jobbade där i tre år. Min chef hjälpte mig så jag fick gå introduktionsutbildningen inom skötsel av utemiljö hos er. Utbildning är viktigt i Sverige, papper på kompetens är viktigt. Utan kompetensintyg är det svårt, riktigt svårt att skaffa bra jobb. Den utbildning ni höll i ledde till jobb hos Svevia. Jag började jobba där våren 2023.”
Skickade CV till utbildaren
”Ganska snart märkte jag att det inte fanns någon framtid hos Svevia. Jag bad min gamla chef från Södermalms Servicegrupp att ringa min chef på Svevia och fråga om möjligheten för mig att få tillsvidareanställning. Svevias besked var nej, anställningen gäller bara ett år, sedan är det slut. Efter en månad bestämde jag mig därför att gå tillbaka till Södermalms Servicegrupp. De var glada när jag kom tillbaka. De hade saknat mig. Under sommaren ringde jag Jenny, som ju var min utbildare på utbildningen hos er. Jenny jobbar också för SKB. Jag berättade för Jenny att jag sökte jobb och skickade min CV. Tio dagar senare hade jag sex månaders nystartsjobb hos SKB. Nu har mitt nystartsjobb övergått till sex månaders provanställning. Om tre månader är jag tillsvidareanställd hos SKB, då kommer jag kunna söka jobb internt på SKB, hitta jobb där jag får använda mig av all mina kompetenser. Så här långt i Sverige har jag inte fått använda min kompetens. Jag har tio års erfarenhet inom byggbranschen från Qatar och Dubai.”
Familjen enda givande sammanhang
Jag gick tillbaka till teorin om motivation och frågade Ryad om vilka sammanhang han tillhört i Sverige.
”Mitt enda givande, stärkande sammanhang i Sverige har varit min familj, min fru, mina barn, och jag har två bröder här. Jobben har hela tiden handlat om korttidsanställningar utan framtidsutsikter. Jag har blivit använd under en kort tid. Sedan tillbaka till noll. Om tre månader är jag tillsvidareanställd hos SKB, det är en riktig möjlighet.” Jag frågar om han lärt sig något i Sverige. ”Nej, ingenting. Utbildningen ni hade på tre veckor gav mig intyg på att jag kan grunder inom skötsel av utemiljö, det var värt något. Och jag träffade ju Jenny där. Jag jobbade en period med Jenny på SKB. Det var bra. Det var en bra grupp. Jag hade gärna stannat där. Hoppas i framtiden.”
Dåliga svenska bestämmer mina möjligheter
”Min familj har korttidskontrakt på bostaden. Det är ok. Mitt största problem är min svenska. Hade jag haft lika bra svenska som du hade jag haft bra jobb, jobb som motsvarar mina yrkeskompetenser. Och folk rättar inte min svenska. De låter mig fortsätta tala dålig svenska. Jag ber mina kolleger rätta mig men de gör inte det. Kanske är de blyga, eller känner sig obekväma när de rättar andra.”
Mötet är slut och vi avrundar. Jag lovar Ryad att han ska få läsa min text innan jag skickar den vidare. Vi tar i hand och säger ”Vi hörs”